Vardagskärlek

En förlösande känsla
den där
att vara älskad för den man är

oavsett

hur man ser ut när man vaknar

Utveckling

 

 

 

Brända broar tvingar dig att bygga nya.

 

 

 

 

Ungar. Egna och andras härliga ungar.

Ungar egna och andras, vilken välsingnelse de är.

Med dem i närheten behöver jag inte motivera för undrande grannar och förbipasserande, varför jag springer under vattenslangen en varm sommardag. Tjutande, skrattande och ivrigt påhejad, med en känsla i kroppen av svunnen barndom.

Med dem i närheten kan jag bygga snögrottor med fyra rum och kök. Jag kan planera en vindlande bilbana med tunnlar och broar i sandlådan. Jag kan ligga i gräset och titta på alla konstiga djur som molnen formar.

Med ungar, egna och andras, behöver jag inte var vuxen och mogen all vaken tid.

Tänk så skönt!

Egen

När jag upptäckte att jag kunde stå på egna ben
klara mig själv
vara oberoende

Först då vågade jag leva

mitt liv

Bredvid dem jag älskar
inte i skuggan av

Nu blommar jag
som aldrig förr

Och de som älskar mig
ser det

och gläds

Till dig

Ge inte upp
den finns där

KÄRLEKEN

Som är ämnad
bara för dig

Tålig

Mycket kan få mig ner på knä

Men inget kan få mig att lägga mig ner och dö

Rädslor

Drevsnö i fjällen
dundrande åsksmällar
tsunamis i paradisen
och
farliga sjukdomar

skrämmer skiten ur mig

Men inte lika mycket som
falska vänner

Att älska

Att se sanningen är modigt

Att förlåta är att växa

Att öppna sig är att vinna

Att såra är att förlora

Att älska är att våga

Vågar du?

Vackra linjer

 

 

Varje liten rynka är varje tanke som man vågat möta.
Linjer delar inte ens ansikte, de binder ihop ens själ.

Tills döden skiljer oss åt

Vem kan jag älska
om jag inte älskar mig själv?

Vem kan älska mig
om jag inte kan älska
mig själv?

Den ende som jag inte kan skilja mig ifrån
eller säga upp bekantskapen med
är ju mig själv

Så det är lika bra att, så fort som möjligt,
börja gilla mig, som den jag är.

Allt blir så mycket trevligare då.

Tänkvärt

När man hör klingande barnskratt systrar emellan
det är då man inser att man inte är totalt misslyckad