Även om trädet tycks dig dött
fruset till livlöshet
i vintermörkret
Så kommer det på nytt
slå ut i blom
av vårens värmande strålar
Vackrare och starkare
än det någonsin varit
Tröst
mars 26, 2007 vid 4:14 e m (Tankar)
Jag ångrar inte mina ord
mars 26, 2007 vid 4:09 e m (Tankar)
Kanske kan de någon gång förstå
att mitt handlande
och mina ord
inte var till för att såra och kränka
utan för att hjälpa till att hitta
en väg ut
Det har kostat mig
och det har kostat dem
Men jag skulle göra det igen
om jag var tvungen
Även om det skulle innebära
samma smärta som jag har nu
Att förlora mina vänner
Livlina
mars 23, 2007 vid 10:00 e m (Tankar)
Det håller mig uppe
vetskapen om att ljuset finns där
om även väl dolt i mörkret
Jag har sett det
allt oftare
under allt längre tid
Det ger sinnesro
att orka med
när det känns som tyngst
Tills döden skiljer oss åt
mars 22, 2007 vid 7:55 e m (Tänkvärt)
Vem kan jag älska
om jag inte älskar mig själv?
Vem kan älska mig
om jag inte kan älska
mig själv?
Den ende som jag inte kan skilja mig ifrån
eller säga upp bekantskapen med
är ju mig själv
Så det är lika bra att, så fort som möjligt,
börja gilla mig, som den jag är.
Allt blir så mycket trevligare då.
Tänkvärt
mars 5, 2007 vid 7:00 e m (Tänkvärt)
När man hör klingande barnskratt systrar emellan
det är då man inser att man inte är totalt misslyckad
Novembernatt
mars 5, 2007 vid 5:40 e m (Tankar)
Svart novembernatt kramar livet ut mitt hjärta
Måne! Strö ditt änglasken
Jag böjer mig i vinden
men knäcks av stormen
Snöflingor svalkar min brännheta panna
Jag är
Jag finns
Jag vill leva
Nödvändighetens näve
mars 5, 2007 vid 5:39 e m (Solveig von Schoultz)
Nödvändighetens näve
Tre gånger dagligen tvingad på knä
av nödvändighetens näve med mull på knogarna,
fyra gånger sänkt i en svartspräcklig förvirring
medan det försummade knackar i ett tomt bakhuvud,
fem gånger åderlåten på den sista uthålligheten
medan kärleken rinner bort genom fingertopparna,
sex gånger bortmotad från rummet med den hemliga flöjten,
sju gånger nedtrampad, sju gånger uppstigen med ett nytt trots,
varje natt famnad av en sorg som sjunkit till botten,
svalkad av drömmar, vitsippor, slängda vid vägkanten,
väckt av en gryning med mörka ringar under ögonen –
du tror du kuvar mig liv?
Solveig von Schoultz
(1907-96)
Ur Eko av ett rop, 1946
Himlastjärnor
mars 4, 2007 vid 10:45 e m (Tankar)
Likt stjärnorna på natthimlen ligger de strödda,
skärvorna av den kristall som en gång var jag
Kantstötta, repiga söker jag i förtvivlan åter få dem på plats,
med blödande händer av skärvornas vassa egg
Gråtande själ, bygg den kristall som en gång var jag!
Men hur?
För trots blank, polerad yta, finns sprickorna där
Minsta spänning och jag blir skärvor igen
Jag blir mig aldrig lik
Men jag kan bli, en kristall, igen
Jag och du
mars 4, 2007 vid 10:43 e m (Tankar)
Jag lägger mitt hjärta
försiktigt i din hand
Lämna det varsamt åter
om du inte längre orkar bära det
En blick tillbaka säger
att du ska bära och skydda det
i all evighet
Du är min styrka
Mitt lugn
Min kärlek
Jag och Du.
Fri
mars 4, 2007 vid 9:57 e m (Tankar)
Hon gick över fältet genom midjehögt gräs
Utsträckta händer smektes
av sommarfrisk grönska
Fri, äntligen fri
Med kittlade sinnen insöp hon livet
som var enbart hennes
